Leffes horizont

Det är verkligen synd om mig. Jag har ryggskott. Kan inte gå rak. Kan knapp ta mig fram. Kan nästan bara sitta och ligga. Jag vet inte riktigt vad som hänt. Troligen har jag lyft något tungt i mitten av veckan som sen utvecklat sig till något mer. Kände av det lite i onsdags och igår. Men imorse var det helt kört. Mitt största problem var att jag då befann mig i Jäkkvik. I väglöst land med en knapp kilometers skidåkning till bil och väg. Det gjorde det hela inte direkt lättare. Ett tag så blev jag faktiskt rädd. Jag kommer inte att ta mig härifrån. Men det var bara att bita ihop. Så jag packade mina saker och tog med stor möda på mig ryggsäcken och skidorna och började åka. Som en krok  åkte jag. Det gick vägen att komma till vägen...
Så nu är det vila som gäller. Försöker mjuka upp rygen då och då så får vi se. Det jag oroar mig mest över är att det ska vara diskbråck igen. Hade ett för några år sedan och det var inte kul. Vi får se hur det avlöper.