Flygdag i Skellefteå
Kort rapport från flygdagen i Skellefteå kallad Skellefteå Airshow. Programmet lovade gott inför denna flygdag med identiskt program i dagarna två. Eftersom jag var upptagen lördag med annat fick det bli ett besök under söndagen. Vädret var kyligt och blåsigt med en ihållande sidvind som bitvis var stark. Den molnfront som innehåll vinden drog under dagen bort och solen tittade fram mer och mer vid flygdagens slut.
På plats fanns modellflyget och modellhelikoptrar. Man flög i olika pauser med aircombat och metanolhelisar. Umeborna stod för helikopterflygandet och gjorde det med bravur. Snyggt grabbar! Aircombatflyget med sina tre kärror gav fart till en bitvis sömnig dag. Kunnige speakern och Allt om hobbys chefredaktöre Freddy Stenbom missade att "påa" denna friska fläkt. Tyvärr allt för vanligt. Modellflyget ses ofta som en utfyllnad men ger till åskådaren den närhet och kontakt som ofta saknas hos fullskalaflyget. En fullskala jetkärra högt i skyn ger tyvärr en viss distans...
För att vidare nämna något så tänker jag på kirurgen från Gällivare som med sin WildCat brukar flyga skjortan av åskådarna. Visst, han flög mjukt, exakt och vackert, men högt. Tror att han besvärades av den kraftiga sidvinden som gjorde att han drev in över publiken ofta. Överlag flögs det rätt högt, vilket ju är bra ur säkerhetssynpunkt men inte publikfriande. Det som i mig sitter kvar är segelflygets avancepass. Speakern var inte med då heller eftersom den galne motorcyklisten höll på att köra på framhjulet - imponerande i sig - men här krockade programpunkterna. Själv så njöt jag fullt ut av den Boråspilot som flög sitt segelflygplan så mjukt och vackert. Ståpäls! Rollande cirkel tex var verkligen svettigt. Det torde vara en konst i den högsta klassen med en segelkärra.
Jetkärrorna brakade på med J 32 och J 35. Draken är verkligen ett vacker flygplan. Bra utfört program. Stilrent och rakt fluget.
Dock blev jag lite besviken på flygdagsgeneralen Emilsson i sin SU29. Visst, det var häftigt. Kärran rollar verkligen på ett snöre. Och det är väl det han gör. Rollar. Och rollar. Snett dessutom. Inflygningarna var sneda och stigande och utgångarna likaså. Inga buntar och bara en förbiflygning med en liten knivegg. Jag tycker man bör ha höga krav på en på pappret bra avancepilot med en mycket potent kärra. Kanske har han inte flugit upp sig tillräckligt för att klara alla G-krafter och buntar. Kanske är han också familjefar och livet har tagit nya vändningar. Då är det ett gott tecken att säkerheten ligger i främsta rummet, men något hissnande pass var det inte.
Kvinnliga Skybirds visade att till och med kvinnor kan flyga. Om man lyssnade lite illvilligt på speakern så fick man veta det och hur bra de dessutom var. Dessutom fick man veta närmast alla namn på "tjejernas" barnbarn, eller i alla fall hur många de hade. Här räknades upp barn och barnbarn. Tjejpiloter vid 60 års ålder som faktiskt kan flyga. Hur många barn hade de andra manliga piloterna? Självklart kan kvinnor flyga och de gjorde det snyggt och rent i formation med sina fem PA28.
Stefan Karle behandlade till sist sin J39 på bästa sätt och blev på sitt vis en värdig avslutning. Den har imponerande krafter den där Gripen.
Nöjd och röd i fejset sov jag i bilen hem. Det har varit en intensiv helg.
Norrans artikel HÄR