Leffes horizont

Så har jag då fått igång gammelvolvon. Det är alltid en upplevelse att köra en 30-åring. Det är inte att bara förflytta sej, det är att resa. Det är att färdas mot nya mål. Man mår helt enkelt gott att åka i Volvons takt. Ty den har sin egen takt. Sin egen personlighet. Kom att tänka på det idag att jag mår så gott i sinnet att köra den. Kan det bero på att det är mindre elektronik? Mindre som stör välbefinnandet. Ljuden från presonligheten blir hur som helst rätt påtagliga. Det är lönlöst att lyssna på radio när man börjar närma sej maxfart dvs 100 km så man är helt utelämnad till sin egen värld. Det gör det meditativt tror jag.
Eller också är det bara bluff. I augusti vill jag nog bara spy åt plåthögen. Vi får se.