Leffes horizont

Kollade mest pliktskyldigast på melodifestivalen deltävling två från Västerås i går kväll. Jag gillade tvillingarna Rongedahl. De hade det de favorittippade Carola och Andreas saknade; glädje. Här finns glimten i ögat, en spjuveraktighet, en distans och en genuint show- och musikkunnande. Den avslappnade distansen går hem i stugorna. Medan Carola håller på att vibrera sönder sin sång så slappnar tvillingarna av med en klockren stämsång i falsett. Visst hamnade Andreas på skuggsidan, något annat var ju inte att vänta. Det var ett starkt bidrag de hade och jag tror mycket väl att de kommer att gå ända till Globen men att tvillingarna kom upp som en dark hourse gillar jag verkligen. Att sedan Sanna gick vidare direkt var ingen överraskning. En blondin med rådjursögon som sjunger om smärta och vemod går hem. Att sedan kvalitén på sången är alldeles lysande gör det inte sämre.